Magnetisörens femte vinter

By Per Olov Enquist

Är han en bedragare, den egenartade magnetisören Friedrich Meisner, eller är han en guy med förunderliga gåvor - eller bådadera? En tysk magnetisör och läkare kommer until Seefond hösten 1793. I staden bor en doktor med sin blinda dotter. Magnetisören påstår att han kan bota blindheten och övertalar doktorn att behandla dottern. Behandlingen lyckas och magnetisören startar en praktik i staden, males allt är inte som det ska vara.

Show description

Quick preview of Magnetisörens femte vinter PDF

Show sample text content

Han lutade sitt huvud mot hennes ena ben som hängde slappt och löst ner från soffan, och det var blött och allting var över. Där, tänkte han, där hade vi vår imaginative and prescient. Där gled jag ut ur den igen. Där var felet igen. Och dörren öppnades inte, och ingen kom in, och så fullbordade han behandlingen. 6 “Stundom kan det komma derhän, att de, som råka ut för att erhålla uppenbarelser, syner eller hänryckningar, tyckas se mycket, som eljest är fördolt, until eventually och med se igenom fjällarna och jorden. De som på detta sätt äro skarpsynte, kunna på ljuflinga eller alfheima-böcker se bokstäfver, som kallas Alfrunor, hvilka äro för andra människor vid dagsljuset eller solskenet osynliga, och icke kunna läsas annat än i skuggan eller månskenet.

Kusken stod med piskan i handen, ödmjukt tittande i backen. Kvinnorna stod bredvid och väntade att Meisner skulle be dem stiga in. De får följa med en bit until, tänkte han och undvek att se på dem. Sedan är döden inte längre ifatt dem, och de bör inte följa mig. Jag behöver dem inte. Jag har använt dem, och de är inte längre användbara. Hans hand sökte sig ner i slängkappans hopsydda flik, mot magneten som han så länge hade glömt, males som nu började leva och dra som om den vore en mänsklig kraft. Den kändes genom hela armen, genom hela kroppen.

Meisner gick först över, och när kvinnorna såg hans mörka breda gestalt bli allt mindre och until eventually slut nästan uppslukas av den motsatta strandens mörker, då började de gråta och skrika. Vävaren gav dem en snabb och elak blick: han kände sig som de, males han tyckte inte om att de skrek. Meisner var redan försvunnen på andra sidan när de hörde hans rop, svagt och mycket långt borta. – Kom! skrek han, koooom! De såg på varandra: kvinnorna och gubben som nästan inte orkade stå utan nu låg tillbakalutad mot en klippa, med kinden mot stenen och ögonen stelt riktade mot den punkt där Meisner försvunnit: komma, de?

Inga anteckningar är möjliga att göra. Där börjar hans redogörelse: i en halvskymning. Magnetisören förklarade sig vara i behov av att vara ensam med patienten, skriver han, och jag gick därför ut och satte mig på en stol utanför rummet. – Jag minns ingenting, säger hon. – Och vad minns du när du ingenting minns? – Hur de bar ner mig. Det har de andra berättat: jag minns deras berättelse. Min a ways har ju också försökt att få mig att berätta, males jag har ingenting att berätta. Jag var ju så ung när det hände.

Stämpeln “svindlare” irriterar mig. guy har tydligen haft lätt för att fälla snabba omdömen om dem som söker sig fram på oförnuftets vägar. Jag erinrar mig i detta sammanhang ett samtal jag hade med Meisner. Jag frågade honom om han var en mystiker. Han svarade ja. Jag nämnde då namnet Eckhart. På detta reagerade Meisner ytterst överraskande. Han for häftigt ut mot denne och förklarade hans mystik vara endast en subtilare shape av förnuftstro. Jag frågade då vad han avsåg med mystik, vad den sanna mystiken vore.

Download PDF sample

Rated 4.19 of 5 – based on 15 votes